När jag har bearbetat nånting, en händelse, en plötslig chock, ett planerat informationmöte, övergår det oftast, nästintill jämt, till att samla in fakta, mer information, nya förhållningsregler, innan jag hittar mitt nya förhållningssätt, min nya erfarenhet, mitt uppdaterade sett att se på omvärlden.
Idag har jag två nya linjer i min tankebubbla.
Linje ”hälsa” har fått bekräftelse på hur konstigt det är att vårdcentralen inte uppmärksammat min huvuddiagnos utan bara upprepar min sekundärdiagnos ADHD. De använder inte ens min GAD-diagnos korrekt utan slänger sig med ångest som att ångest och ångestattacker är en del av min GAD. Linjen har numera en ny hållpunkt:
Ring vårdcentralen och be om återkoppling kring den senaste provtagningen, påpeka att asperger är min huvuddiagnos och att jag önskar att min tid med läkaren är minst 30 minuter.
Linje ”bolån” som legat i förvirringtillstånd i fyra veckor har fått sin första följdfråga. Jag avvaktar svar från min ekonomirådgivare.
Kommer jag få ett bolån för att köpa ett hus om jag avrundar Stenhaga, är helt skuldfri men helt utan tillgångar?
Rådet löd: Spara ihop till en ny handpenning och gift dig med någon som har välbetalt jobb.
Oavsett spara ihop till en ny handpenning (15%) istället för att prioritera att bli skuldfri.
Om 10 år när jag löst ut husvagnen kan jag börja spara ihop till en ny handpenning, innan dess är det omöjligt. Jag borde döpa det kontot till ”handpenning eller renovering” men det är ju 10 år kvar. 10 år av… ja. Hur gör jag dagens detta till ett vettigt liv de kommande tio åren? HUR?!